Inspirerande intervjuer

”Det viktigaste i ditt liv är inte ekonomi. Det viktiga är tid. Den skapar din frihet.” – Möt Johanna N

 

Mina förebilder är människor som följer sitt hjärta och skapar det de vill i världen – ofta genom ett eget företag, och alltid med hållbarhet, omsorg och självnäring som tydliga ledord. Men hur gör de för att inte bränna ut sig, för att hitta tillit, och för att ge sig själva det de behöver? Och var hittar de inspiration till att leva och skapa på det sätt de gör?

I min nya intervjuserie har jag träffat dessa människor för att fråga just det.

Här i del två har jag mött Johanna Nilsson – föreläsare, bloggare, grundare av Slow Fashion-upproret, och framgångsrik smyckesdesigner med egen butik i Stockholm.

Johanna har funnits i min värld i flera år, och har alltid erbjudit en alternativ röst – en som talat om hållbarhet i både arbetsliv och konsumtion, som berättat om offlinemånader och nedkoppling, och om att vägra jobba ihjäl sig bara för att man är egenföretagare.

Hon är en unik fjällbäck inom både entreprenörsvärlden och modebranschen, och jag är så stolt och glad över att få dela den här intervjun med dig.

Så, låt mig få presentera: 

 

Johanna Nilsson

 

Hur startar du din dag, Johanna?

Jag vaknar klockan 07 men ligger ofta kvar i sängen ett tag och funderar på dagen. Kollar mail, går igenom i huvudet och i min planering vad jag ska göra. Det är ett bra sätt att lite lugnare vakna till och komma i fas. Sedan äter jag frukost, och därefter åker jag antingen till min butik, jobbar hemifrån eller tar mig kanske till något möte.

 

Strukturerar du dina arbetsdagar på något särskilt sätt?

Några gånger per år inventerar jag mina arbetsuppgifter och mitt företag – vilka saker är onödiga att göra? Vilka kan effektiviseras? Och vad vill jag göra mer av? Och sedan försöker jag möjliggöra utifrån det. Jag använder mig av det digitala list-systemet Trello som kalender och skriver upp allt i mitt liv där. (Jag rekommenderar det !).

Varje dag har jag en att-göra-lista och där jag i mitt huvud har bestämt vilka 2-3 saker som är allra viktigast. Resten, som jag inte hinner, flyttar jag bara över till en annan dag (eller ibland helt enkelt stryker).

Jag försöker även att batcha så mycket som möjligt, det vill säga att gruppera ihop likadana uppgifter till ett och samma tillfälle. Jag är absolut inte bäst på det ännu, men jag försöker!

 

Har du några motton eller ledstjärnor i ditt arbete och skapande?

”Det viktigaste i ditt liv är inte ekonomi. Du förälskar dig inte i ekonomi. Du skapar inte barn av ekonomiska skäl. Ändå pratar alla om pengar. Det viktiga är tid. Den skapar din frihet.” sagt av José Mujica (Uruguays före detta president).

Och jag försöker tänka så. Jag hinner så mycket jag hinner varje dag.

Allt jag gör ska också i möjligaste mån vara kopplat till mina mål. Jag försöker aktivt undvika att spendera tid på massor av saker som jag i slutändan inte vet om de bidrar till förändring. Det är svårt och det kräver rätt så hårt arbete, men jag provar mig fram.

 

Jag tror att jag inte är ensam om att utmanas av att hitta en balans mellan självkärlek och produktivitet. Vad gör du när du märker att du gått in i att pressa dig själv ”för att hinna allt” trots att den lilla rösten inuti säger stopp och vill vila?

Jag tvingar mig själv att stanna upp och ta ett helikopterperspektiv: Vad gör jag egentligen? Vad förändrar det?Varför gör jag det? Och vad betyder ”att hinna allt”?

För mig hjälper det väldigt mycket just att lyfta blicken och försöka se helheten – då blir saker ofta så uppenbara. Att bara köra på utan att reflektera gör att i alla fall jag blir helt dum i huvudet, och då blir ju även resultatet av mitt ”hårda” arbete rätt dåligt. Så att stanna upp är ren överlevnadsstrategi.

 

Hur gör du för att knyta an till tilliten; till att det du gör räcker, duger och är rätt saker?

Jag har bestämt mig för att försöka leva utifrån tanken om att jag bara har en plats där jag behöver prestera, och det är i mitt arbete och mitt företag. Där lägger jag ner min själ och mitt hjärta och är beredd att jobba extremt hårt. Men inget annat i mitt liv ska handla om prestation.

Det här är något jag verkligen kämpar med, och jag lyckas verkligen inte alltid. Det är så lätt att jämföra sig med alla andra: Pressen att ha det fint hemma, att ha ett rikt socialt liv, att träna mycket, laga bra mat från grunden och så vidare och så vidare. Så – jag har helt enkelt bestämt mig för att aktivt utgå från vad jag känner för. Om jag känner för att ligga och titta på jättedålig tv en hel kväll efter jobbet ska jag göra det, och inte ha dåligt samvete för att mitt hem inte ser ut som i en inredningstidning.

En tanke som hjälper mig oerhört mycket när jag börjar jämföra mig med andra är: ”Jag har ingen aning om vad de har offrat”. Ingen är perfekt, och alla har offrat något. Så är det ju. Så det där perfekta hemmet och den vältränade kroppen som jag så lätt avundas kanske bottnar i något annat, där någon annan del inte alls är så välmående. Och så vill jag ju inte ha det. Genom det kan jag därför släppa de där tankarna och istället fokusera på mig själv, och på vad som får MIG att må bra.

 

Hur fyller du på och ger dig själv näring?

Genom att aktivt jobba på att vara helt frånkopplad från mail och sociala medier – varje söndag, plus de veckor jag har semester under året. Jag jobbar också hårt på att göra mig själv umbärlig. Hittills har jag som längst varit helt ledig en månad, och då är jag helt borta från allt som har med internet eller mitt företag att göra. Oerhört välgörande!

Samma energi får jag också av att också sätta mig i sammanhang där mitt presterande jobb-jag är helt oviktigt. Där jag kan släppa allt och bara fokusera på här och nu. För mig är det bland annat att jobba volontärt, vilket ger mig så sjukt mycket energi och pepp! (Just nu volontärar jag med svenskundervisning för nyanlända, genom Röda Korset.) Det om något är något jag verkligen rekommenderar – det tar inte mer än någon timme i veckan men ger så mycket tillbaka. Och det är helt gratis!

 

Det talas ibland i termer av att företagande kan vara den främsta formen av andlig och personlig utveckling. Hur tänker du kring det?

Jag håller helt med. Jag startade mitt företag 2009 och då hade jag nog ingen aning om hur mycket jag skulle tvingas utvecklas under den här tiden. (Något jag är oerhört tacksam för.) För det är nog få andra jobb där en tvingas stanna upp, analysera, reflektera och göra om och göra rätt så mycket som när en driver eget.

Det är ju en ständigt pågående process där jag hela tiden strävar efter att ta mitt företag till nästa nivå. Och det innebär ju att jag som person också måste vara med på det.

 

Var har du hämtat kunskaper och inspiration till att driva företag på det sätt du gör?

Jag har nog alltid varit en person som har problem med människor som bara snackar och inte gör. Att vara missnöjd med något utan att göra något åt det eller att drömma om något utan att aktivt försöka närma sig det är för mig helt obegripligt. Om något gör en ledsen varje dag, exempelvis ett jobb en vantrivs på, och en faktiskt har privilegiet att kunna göra något åt det (som de flesta av oss i Sverige faktiskt har) så tycker jag att det är ens skyldighet att göra något åt det. Om inte annat som en slags solidaritet mot alla de människor i världen som inte har samma möjligheter. Och de tankarna har absolut format även mitt företagande.

Jag har nog alltid haft som målsättning att leva ett liv där jag ska vara nöjd även om jag skulle dö snart. Att leva utifrån tanken om att ”sen” eller ”när jag blir pensionär ska jag göra det här” finns inte. Jag kan ju vara död då! Utifrån det har jag bestämt att jag ska göra allt för att forma mitt liv till ett där jag realiserar mina drömmar.

Sedan ska jag ju inte sticka under stol med att det kräver mycket struktur och hårt arbete också, för att nå dit jag vill. Jag har ju exempelvis en fysisk butik i Stockholm (vilket var en av mina drömmar) men samtidigt har jag också en dröm om att leva plats- och tidsoberoende. Och att få ihop de delarna kräver en hel del. Men det går: i januari och februari i år jobbade jag för första gången på distans från Bali och Thailand. Och allt fungerade precis som vanligt hemma. Så kontentan är: det går bara du vill tillräckligt mycket!

 

Avslutningsvis, vilka är dina rekommendationer på läsning eller andra resurser för den som vill skapa mer hållbarhet i sitt skapande arbetsliv?

En bok som det är lite skämmigt att nämna, men som jag återkommer till en gång per år är Tim Ferriss bok 4 timmars arbetsvecka. Även om den absolut inte är världens bästa bok så rekommenderar jag den ändå som en bra början till att ändra sitt sätt att tänka.

Sedan tipsar jag gärna också om att aktivt omge sig med andra som redan gjort eller gör det du drömmer om. Antingen genom personer i din närhet eller via till bloggar, till exempel. Det är ju det jag hoppas med min blogg – att även den förhoppningsvis ska kunna inspirera, på något litet sätt i alla fall.

 


 

Johanna Nilsson är smyckesdesigner, föreläsare, bloggare och initiativtagare till Slow Fashion-uppropet.

Hon har kommit att bli en stark röst för etik och hållbarhet i modebranschen, men värnar även etik och hållbarhet överlag – på sin blogg skriver hon inte bara om mode och smycken utan även om även om offlinemånader och nedkoppling, om att vägra jobba ihjäl sig bara för att man är egenföretagare, och om att följa sina värderingar och drömmar.

Johanna har mer än 10 års erfarenhet av rättvis handel och hållbar utveckling, driver sedan 2009 det egna smyckesmärket JohannaN, och sedan hösten 2014 också en egen butik med fokus på hållbart mode på Frejgatan 47 i Stockholm.

Hon är född och uppvuxen utanför Östersund, har bott många år i Umeå men har nu sin bas i Stockholm.